Valsafari, del 2

Dags för fortsättningen av min berättelse om min allra första valsafari! I den här artikelserien behandlar vi just den här speciella typen av kryssning – och det är absolut ett av mina favoritsätt att kryssa. Jag har tidigare berättat om hur jag och min fru åkte genom Sverige och till slut hamnade i Stø på den norska kusten. Nu är det dags att kasta loss och åka ut med skeppet! I nästa del av artikelserien kommer jag istället att ge tips till dig som är sugen på att själv prova på valsafari.

Nu kastar vi loss

När vi väl hade checkat in och väntat en stund så var det ju äntligen dags att kasta loss. Vi gick ombord på fartygen som skulle ta oss ut till havs och påbörjade valsafarin! Först åkte vi ut ur hamnen och vidare nordväst. Det dröjde inte länge innan vi passerade en stor och vacker ö med en gammal fyr placerad på öns topp. Det här var även en populär ö för fåglar, speciellt lunnefåglar, att häcka på, och vi kunde se en mängd fåglar som flög till och från ön nära båten. Ovanför ön cirkulerade dessutom flera stycken mäktiga havsörnar i sin jakt efter byten. Flera sjöfåglar trodde även att vi var en fiskebåt, så de segelflög längs med båten på så nära håll att man nästa kunde ta på dem. Sedan fortsatte vi vidare ut på havet.

Nu kastar vi loss

De första valarna

Det dröjde inte länge innan vi hörde ett rop på båten om att valar hade siktats en bit bort. Direkt steg pulsen och jag och min fru rusade både ut på däck. Några hundra meter bort kunde man se att det rörde sig vid ytan och att luftstrålar emellanåt kastade sig mot skyn. Fartygen ändrade riktning och började styra mot rörelserna. När vi kom närmare upptäckte vi att det var en hel flock späckhuggare som tillsammans jagade sill precis vid ytan. Vi kunde enkelt glida in mitt ibland dem utan att de verkade bry sig det allra minsta. Här stannade vi ungefär 45 minuter innan det var dags att åka vidare i jakten på ännu större val.

 

Men sedan inleddes en lång väntan. Vi åkte och åkte och åkte. Fortsatte och fortsatte längre och länge. I ungefär 5 timmar puttrade vi ute på havet utan att se något liv överhuvudtaget. Vi hade nästan helt gett upp hoppet och var 5 minuter ifrån att vända tillbaka mot hamnen då vi såg en enorm luftstråle skjutas ut från havet ett par hundra meter bort. Det var en kaskelott! Vi åkte närmare och såg hur den hämtade andan för att sedan försvinna ned i djupet. Efter 10 minuter kom den tillbaka upp, för att återigen vila vid ytan en stund. Vi stod där på båten och betraktade hur valen dök, kom upp, vilade och dök igen, ett par gånger innan det blev dags att vända hemåt.

Mot hamnen

På väg tillbaka till hamnen kom så höjdpunkten på hela valsafarin. I solnedgången fick vi återigen syn på späckhuggarflocken och vi åkte för att titta på dem igen. Nu var de på väg i samma riktning som vi, och de simmade längs med båten tillsammans med oss i solnedgångens orangea ljus i ungefär en timma. Nu kunde vi även se att de hade små bebis-späckhuggare med sig som busade runt och slog med stjärtfenan mot vattenytan. Det här var verkligen ett magiskt avslut på en otrolig upplevelse. Valsafari är definitivt något jag tänker göra om!

Mot hamnen



© Copyright 2018 ExpresseGlare